När man inte räcker till längre

Räcker aldrig till. Vill så mycket men har varken tiden eller orken till något.
Mår skit i mig själv just nu. Känns inte som jag i min egen kropp längre.
Känns som att jag har så mycket krav på mig att hinna med så mycket saker. Jobbet, hemmet, kompisar. Fokuserar jag på en av sakerna så fallerar de andra två. Hur jag än gör så räcker jag inte till.

Jag vill så jävla mycket, försöker göra allt men bara misslyckas och får skit för det. Har slutat att be om hjälp för det gör ingen nytta ändå. Går fortare om man gör det själv. Har en lång lista med saker som ska göras, lär slita ihjäl mig för att hinna allt men vad gör det. Mår ju ändå skit just nu.

Känns som att mina 9 lediga dagar kommer bli 9 fullbokade dagar med kaos. Men varför vara ledig och ta det lugnt? Finns ju alltid folk jag måste hjälpa, men vem hjälper mig när jag behöver det?
Undrar om det syns på mig hur dåligt jag faktiskt mår? Hur stressad jag är? Hur mitt ångesttak är sprängt sedan länge? Antagligen inte då ingen säger något. Eller ser folk men skiter i det?
När jag inte orkar eller hinner antar jag att jag ses som självupptagen och självisk. Och det är jag inte och jag vill inte vara det heller! Men har man ett berg med saker som måste göras som man ser VARJE dag så tappar man till slut sugen till allt. När man ber om hjälp men ingenting händer. När man alltid räknas med att ställa upp för andra. När man alltid ska lösa saker. Man får ingen respons när man gjort sakerna men gör man dem inte blir det ett jäkla liv.

Slutade be om hjälp med saker för längesedan, varför be om hjälp när man ändå inte får någon? Varför ska jag behöva ligga på och tjata som tusan när folk som vill ha hjälp av mig ska ha hjälp på 3 sek. Förstår inte logiken.

Snart är måttet rågat. Då kommer jag skita i allt, eller nej vem försöker jag lura? Jag kör hellre mig själv helt i botten för att göra andra nöjda. Men när jag ligger där helt slutkörd på botten, vem finns för mig där då?

Terapi för själen

Har hittat vad som är terapi för mig och min själ. Även om det ibland är en typ av arbete så kopplar jag av. Mina för tillfället favoritterapisaker är: 

Trädgårdsarbete, sjukt jobbigt men balsam för själen när man väl är färdig. 

Bakning, både kul, avslappnande och gott. 

Promenader i skogen med svamplockning, behöver jag säga mer? 

Detta är saker jag behöver göra mer av. Få koppla bort hjärnan och bara vara i min egen lilla värld en stund. 

Kaos

Har låtit bloggen vara alldeles för länge nu. Har varken haft tid, energi och motivationen att skriva något här. Har hänt en hel del grejer men känns som att flytten till en ny arbetsplats har sugit all energi och lust ur mig. 

Imorgon är dagen här, dagen då flytten går från Vättersro till Texavägen. Det känns både bra och jobbigt. Har så många fina kollegor här ute som jag inte vill förlora. Kommer sakna dem något djävulskt! Sen att jag inte har någon koll på något om själva flytten gör mig stressad och orolig. Vill ha full kontroll! 

Är nervös inför att börja på Texavägen, även om jag längtar. Känner knappt någon där, kollegorna som följer med är inte de som jag umgåtts mest med precis. Kommer de tycka att jag gör ett bra jobb? Eller kommer de tycka att jag är helt värdelös? Tänk om jag inte trivsv vad gör jag då? Så många tankar och funderingar som snurrar att jag blir knäpp! 

Är helt slut i både kroppen och huvudet. Tre månader med totalt ca 130h övertid sliter på kroppen. Även om det känns bra när lönen kommer. Har lovat mig själv att inte ta någon mer övertid i år. Har även lovat mig själv mer än 1v semester nästa sommar. 

Känns som om jag blir tillbakaputtad till ruta ett hela tiden. Orkar inte det. Men är bara till att bita ihop och ta sig igenom det. Det kan ju knappast bli sämre. 

Long time no see

Har flera gånger den senaste månaden suttit och börjat skriva på ett inlägg men sedan tappat suget och slutat skriva. Har även haft fullt upp med en massa annat som varit roligare. Men även med jobbiga saker som sugit en massa energi. 

Så några av de kul och jobbiga sakerna är: 

Varit på weekend i Göteborg, shopping, Liseberg och hotellnatt. 

Jobbat, jobbat och jobbat övertid. Saknas en massa personal så har fått gå in en del extra. 

Fått en ny medicin, har bara tagit den i en vecka men mår ganska så okej. Om man bortser från trötthet, illamående och klåda. 

Vi har byggt ut vår altan så nu täcker den hela baksidan. 

Har träffat mina nya kollegor på Texavägen, tror det kommer bli riktigt bra 

där. Både för mig och för brukaren.

Har umgåtts en massa med fina människor. Är glad att jag de senaste månaderna lärt känna så fina människor som jag har så kul ihop med. 

Värdelös

Glöm inte bort, glöm inte bort
Glöm inte bort att du är värdelös. 

Nej det kommer jag aldrig glömma att jag är. 

Presterar 100% och ofta mer på alla ställen jag kan vara. Jobbet, med vännerna, med familjen och utåt. Det enda stället jag inte gör det är hemma, där finns inte orken, energin eller lusten.

Den mentala spärren har kickat in och satt stopp för allt. Vill bara skita i allt, dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram. Men den lilla biten av mig som vill att allt ska vara perfekt hindrar mig från det. Samma lilla bit som gör att den mentala spärren tillslut kickar in och får mig att känna mig värdelös. 

Motivationen är helt nere på 0, känner inte för någonting. Är arg på mig själv för att jag aldrig har tid med något. Hinner inte träffa alla kompisar jag vill träffa, hinner inte ha tid för mig själv där jag kan tänka och rensa huvudet. Har alltid saker som måste göras och drar nog ett tyngre lass med ansvar än vad jag borde göra.

Kreativiteten är borta med. Har nästan glömt vad smink är och hur man använder det. Och inte bara smink, pysslar aldrig på hemmaplan. Lusten till att vara kreativ finns helt enkelt inte längre. 

En bild säger mer än 1000 ord sägs det. Bilden beskriver helt hur jag känner just nu. 

Ett år äldre

Jaha då var man ett helt år äldre. Har kommit upp till den magiska åldern av 25år! Jisses vad gammal jag börjar bli ;)

Hade en riktigt bra födelsedag. Förmiddagen var jag ensam hemma då Edde var ute på lite egna äventyr. Så jag passade på att förbereda inför kvällens kalas. Gjorde för första gången en hemmagjord sorbet. Fick användning för min sorbetmaskin som jag fick i julklapp och måste säga att jag blev nöjd med resultatet! Gjorde även rånskålar, men dom blev inte alls så fina som jag tänkt mig!

På eftermiddagen/kvällen kom mamma, pappa, Johan, Nilla, Mats, Kina och Fille hit och vi grillade en massa gott. Maten var fantastik god och jag fick flera fina presenter. Bland annat fick jag en bricka och två muggar ifrån Carolina Gynning och en valfri sak från rost och blandat. Ska erkänna att jag gått igenom deras instagram ex antal gånger idag för att se vad jag ska välja. Finns helt enkelt för mycket att välja på!

Kvällen var riktigt lyckad och alla verkade ha trevligt! Fick beröm för min sorbet ( STOLT TJEJ) som serverades ihop med rånskålarna, vaniljglass och varma hallon med vit choklad. Det var helt sjukt gott!! Kunde ätit betydligt mycket mer än vad jag gjorde.

Så vad fick jag i present av min kärlek? Jo 3 KG(!) nutella och en helt fantastisk skinnjacka som kommer trilla ner i postlådan i veckan. Längtar tills den kommer.

Ikväll fortsätter vi fira genom att gå till SOYA och äta mongolisk barbeque, har inte ätit det på evigheter så ska bli så jäkla gott! Gottegrisen inom mig ser ju självklart mest fram emot den friterade bananen som man får till efterrätt.

Men mest av allt ser jag fram emot att ha lite kvalitetstid med min kärlek. Vi har jobbat om varandra i stort sett sen jag bytte jobb. Så vi får ta till vara på de tillfällen som ges :)

Bra dag!

Idag är en bra dag, en riktigt bra dag faktiskt! 

Är på gott humör, solen skiner, är relativt pigg och mitt självförtroende har fått sig en boost. 

Sådana här dagar behöver jag fler av. Typ 7st i veckan :) 

Känns så bra att få höra att man gör ett bra jobb och få beröm för sina ansträngningar. Av både kollegor och chefer. Har jobbat ganska så hårt med de nya rutinerna, men det har lönat sig. För dom blev så bra! 

Allt detta positiva gör att allt det jobbiga som hände förra veckan inte känns lika jobbigt längre. Även om det just då påverkade mig ganska så mycket. Men som tur är har jag fantastiska kollegor som visar att de bryr sig. Eller ja nästan alla iallafall. Vissa vill ju ifrågasätta och inte ta det på allvar. Gjorde mig arg i en hel dag. Så onödigt! 

Det enda som skulle kunna göra denna dagen ännu bättre är att Edde skulle vara hemma. Men ännu en gång krockar våra scheman så vi inte hinner träffas. Ses knappt inte alls denna veckan. Förhoppningsvis blir det bättre nästa vecka :) 

Djupa nattsamtal

Då sitter jag här. Kl är 04:35 och jag klättrar typ på väggarna. Vakennätter är kul! Ända tills kollegan går och lägger sig. Särskilt om man haft datenight med gott fika och te. Har lyckats pricka in Linda som sovjour två av mina vakna nätter, vi har så kul när vi prickar in dem. Planerar fikat ett par dagar innan och sen tjötar vi skit, massor av skit! 

Idag har skitsnacket handlat om vårt kära jobb. Vad vi tror kommer hända, hur vi tror det kommer bli och vad vi känner. Och hur jag känner om jobbet efter min senaste vecka? KAOS! Trötthet och omotivation. 

Ska det behöva vara såhär? Hur länge ska det pågå innan något händer? Och vad är det som kommer hända? 

Som vanligt är det miljoner frågor i mitt lilla huvud. Men känner mig samtidigt mer avslappnad än vad jag varit på länge. Man blir nog det efter en mysdag med världens bästa som tagit ledigt för stt umgås med mig. Hela jag blev lycklig för det. En kul överraskning med! 

Nehe nu börjar rastlösheten ta över och gäspningarna komma. Det är ett tecken på att jag måste upp och röra lite på mig så att jag inte somnar. Vore ju sjukt pinsamt om jag satt och sov när Linda kommer ner om ett par timmar. 

En månad

Hjälp det har alltså gått en månad sedan jag bloggade. Vad händer med tiden!? Den går alldeles för fort enligt mig! 

Att tiden går så fort kan ju ha att göra med att jag jobbar mycket, är fullbokad alla mina lediga dagar, fixar med huset och typ stressar ihjäl mig. Fattar inte varför jag stressar dock. 

Var och kollade upp mina järnvärden, de var lite låga men inte så låga att jag skulle bli så trött som jag är. Så min trötthet orsakas nog också av stress. 

Men igår gjorde jag något som fick mig att må så bra och känna mig avslappnad. Jag planterade blommor som numera står på trappan. Blev så himla bra och jag är jättenöjd! 

Jag behöver helt enkelt skaffa mig en avslappnande hobby! Ska bara hitta en. 

Känns lättare

Som från ingenstans känns livet så mycket lättare. Är fortfarande trött och slö men känner mig gladare och inte lika stressad. 

Vad kan det vara som gör detta? Att min ekonomi kom på rätsida igen tack vare trippellönen? Att jag bytt sort på ppiller? Att solen skiner? 

Vad det än är hoppas jag det fortsätter att vara såhär och att jag fortsätter känna mig glad och positiv. 

Har för första gången på evigheter kunnat skämma bort min karl. Köpte nytt schampoo och skäggschampoo till honom i torsdags och när han kom hem i fredags hade jag köpt hans favorit, prinsesstårta. Det känns så bra att kunna göra sådana saker för honom. Han hittar alltid på en massa sådana saker till mig så är kul att kunna göra tillbaka.

Idag känner jag suget efter att baka! Ska nog baka lite bullar och muffins. Min bakverkslåda i frysen ekar verkligen TOM! 

Ur gängorna

Jag är trött.

Jag är stressad. 

Jag är rastlös. 

Jag är pigg. 

Jag är glad.

Jag är ledsen. 

Jag mår dåligt.

Jag mår bra. 

Jag är så ur gängorna att jag knappt känner igen mig själv. Jag har ingen aning om varför jag mår som jag gör men jag blir rädd. Jag vill inte må så här. Jag vill må bra! 

Jag vill ha tillbaka mitt gamla glada, pigga, positiva jag. Orkar inte vara trött, ledsen och negativ mer. Märker hur det går ut över min älskade E. Vilket får mig att må ännu sämre. 

Fortsätter detta får jag söka hjälp. Om det blir läkemedel eller någon att prata med som blir min "räddning" vet jag inte. Men nått måste hända. 

Jag orkar inte må så här mer. Jag orkar inte ta på mig masken med leendet mer. 

Ett sista brev

Hej tant Ellen! 

Hoppas du mår bra och inte har ont längre. Att du inte hade ont när du somnade in utan att du fick göra det smärtfritt och stilla. 

Jag har länge, länge tänkt att skriva ett brev och berätta vad som händer i mitt liv. Brukar ju skriva lite då och då, men nu har alldeles för många saker kommit ivägen. Jag ångrar nu att jag inte tog mig tiden att skriva. 

Jag har så mycket att berätta. Det har som sagt hänt en massa saker.

Vi har flyttat, till ett nybyggt radhus i utkanten av Huskvarna. Här jag har utsikt över en bondgård och det känns nästan som hemma i Påbo. Vi har en liten gräsmatta baksidan med en uteplats, jag hade tänkt att bjuda upp dig på fika. Så du fått träffa min älskade Edvin med. Tyvärr kan jag inte göra det nu. Här kan vi bo länge och bilda en familj. Men när det blir det är en annan femma. 

Jag har bytt jobb också. Jag har slutat i Burseryd, jobbat ett tag i Bankeryd som assistent i hemmet åt en tjej och nu har jag börjat på ett boende för barn och ungdomar i Brandstorp. Där ute trivs jag bra även om det kan vara jobbigt ibland. Jag gillar utmaningar och förhoppningsvis så får jag jobba kvar där.  

Jag fick reda på din bortgång samma dag som vi fick nycklarna till vårt hus. En dag när jag bara skulle känt glädje delade jag med att känna sorg, sorg över att aldrig mer få träffa dig tant Ellen. Aldrig mer kunna göra en utflykt till Halmstad och ta med fika och hälsa på. Att aldrig mer få höra dig berätta om Påbo så som du  minns det från din barndom. 

Jag hoppas att du har det bra, vart du än är. Att du får träffa alla som gått bort före dig. Att du får träffa farmor och farfar . Att ni kan sitta på ett moln eller nått och titta ner på alla som saknar er. 

Tack tant Ellen för alla minnen du gett mig, för alla skratt och tårar vi delat. Jag kommer alltid bära med mig minnet av dig. 

Du kommer bli saknad! Vila i frid <3

ÄNTLIGEN!

Nu är vi inne i vårt radhus och helt ute ur lägenheten. Så skönt! Även om det känns som om hela helgen bara varit ett enda stort kaos. Fast det har det nog varit. 

I fredags körde vi lite kläder och annat småplock. På kvällen tömde vi kyl och frys och körde upp till huset. Fille var bärhjälp och jag packade in. 

I lördags vaknade jag innan klockan, nervös? Stressad? Var nog lite av båda tror jag. Men runt 10 snåret började alla som skulle hjälpa till trilla in och vi kunde börja lasta in i lastbilen. Med våra ca 15pers så blev det inte mer än två vändor med lastbilen innan allt det stora var uppkört och urlastat. Det firades med pizza och senare på kvällen hockey. Dock var jag så trött att jag inte riktigt kunde fokusera på matchen. Sov som en klubbad säl på natten. 

På söndagseftermiddagen kom mamma upp och vi körde lite små plock från lägenheten, packade upp kartonger och fixade och donade. Vicci och Johan kom förbi på en snabb fika som fick bli ståendes då köksbordet och stolarna var överfulla med saker. Fortsatt plockande och igångsättande av tvn på kvällen. 

Igår hämtade vi de sista sakerna och körde två vändor med skräp till soptippen. Edde spacklade skruvhål och målade lister och dylikt under tiden. På eftermiddagen var jag och mamma hos städfirman och betalade och lämnade nycklarna, sedan en sväng till a6 och IKEA. Hem och fortsätta tömma kartonger och få igång internetet så att vi kunde betala räkningar. 

Idag har vi plockat om i utrymmet under trappan, städat och fortsatt med att tömma kartonger. Och nu börjar det faktiskt likna ett hem! Trots att det står några få kartonger kvar. Det känns bra! 

Tror dock inte jag fattat att vi bor i huset ännu. Känns helt overkligt. Men känner mig verkligen som hemma! 

Kluvna känslor

Ja idag ska det ju vara en glädjens dag! Vi har ÄNTLIGEN fått nycklarna till huset. Vårt efterlängtade hus som vi väntat på i mer än ett år. Men den som väntar på något gott! 

Men varför känns det inte som en glädjens dag då? Jo när jag var på väg upp till huset idag så ringde pappa och berättade att gammelfaster Ellen gått bort i tisdags kväll. Min kära lilla tant Ellen finns alltså inte mer. Vem ska jag nu skriva brev till? Skicka det finaste julkortet till? Åka på utflykt till för att få höra en massa minnen om farmor och farfar? Hon var en av mina idoler, närmare 100år gammal och fortfarande pigg i både kropp och sinne. Jäkla lårbenshals och blodproppar! Ni tog min tant ifrån mig! 

Det låter hemskt, men jag har inte hunnit gråta något än. Men det kommer väl när jag ska sova. Då ska jag ligga och tänka på alla minnen jag har med min tant. 

Så fort jag får reda på när begravningen är så ska jag se till att få ledigt från jobbet för jag SKA gå på den. Jag vill säga ett sista hejdå till henne. 

"Adjö men ej för alltid, farväl men det är inte slut. I mina tankar finns du, där finns du alltid kvar." 

Stor dag!

Idag är dagen då jag skuldsatt mig för minst 30år frammåt. Måste ju säga att det känns sjukt bra!! 

Vi har alltså varit på banken och gjort klart allt med lånet. Så nu är huset verkligen vårat! Bara 3dagar kvar tills vi får nycklarna. Känns helt overkligt!!! 

Mitt huvud är bara ett stort kaos fyllt med flytt, jobb och planering. Men det känns bra! 

Imorgon ska lite mer saker fotas och läggas ut till försäljning och jag ska för sista gången tvätta i vår tvättstuga. Känns helt UNDERBART att slippa det. Att kunna tvätta när jag vill.

På fredag kommer frugan och vi ska dricka vin och tapetsera, inte just i den ordningen kanske men båda sakerna ska göras! 

I helgen kommer resten av gänget, familj och vänner och hjälper oss med de stora sakerna och alla flyttkartonger. 

Men innan det är det som sagt en del saker som ska hinnas med att göras. Får nog sätta mig och göra en lista så att inges glöms bort! 

Höga krav

Jag är en sådan människa som alltid har höga krav på mig själv.
Jag ska alltid se bra ut, vara glad, ställa upp när andra behöver hjälp, ha ett rent och ordningsamt hem, ha tid att träna och alltid må bra.

Jag har som måtto att man kan alltid bli bättre och man kan alltid förbättra sig själv. Man kan alltid göra saker bättre i hemmet och när man tränar.

Tyvärr är det väl så att ha det här måttot inte är så bra för mig egentligen. Att ha så höga krav på sig själv är inte bra. Jag mår inte bra av det.

Jag sover sämre, känner en enorm stress, är grinig och allmänt sur och gnällig. Tyvärr går det ut över min älskade E allt som oftast. Och då mår jag dåligt för det. Jag ska ju vara den perfekta flickvännen ju! Men det är jag inte. Kanske utåt sett men när vi är hemma och ingen ser så är jag inte det.

Jag blir så arg på mig själv för att jag inte kan vara sådär perfekt. Att jag antar vad folk väntar sig av mig.

Jag har under nästan ett års tid gått och stressat upp mig över att jag tror att folk förväntar sig att E och jag skaffar barn så fort vi flyttar in i huset. Något jag inte känner mig redo för. Jag vill ha en bra och stadig ekonomi innan jag börjar tänka på barn och det har jag inte just nu.

Jag vet att det är bra att man pressar sig själv lite grann. Men att pressa sig själv till den graden att man börjar må dåligt och att ens värsta hjärnspöken vaknar till liv. Det är bara sjukt. Särskilt när hjärnspökena får en att må ÄNNU sämre!

Men istället för att visa hur jobbigt jag tycker att allt är så tar jag på mig masken som visar ett perfekt yttre.

Jag måste sluta att försöka att alltid göra alla nöjda! Att ändra på den jag är för att andra tycker att jag ska vara på ett visst sätt. Och jag måste sluta ha så höga krav på mig själv. Jag måste inse att det är okej att inte alltid vara gladast, snyggast, piggast och roligast.

Det får bli mitt försenade nyårslöfte, att inte ha så höga krav på mig själv. Att det där att allt ska vara så perfekt inte ska få styra mitt liv.

Fullt ös medvetslös!

Här var det fullt upp! 

Kombinerar för tillfället båda mina jobb så gott det går. Blir nog 8 pass ute i Brandstorp denna månaden och 7 pass i Bankeryd. Kan nog bli så att denna månaden blir den första sedan Augusti där det går ihop sig ekonomiskt för mig. Ska bli skönt att slippa be E om pengar till minsta lilla grej. Är lite pinsamt att behöva göra det. 

När jag väl är hemma packar jag flyttlådor och rensar ut massa skräp som INTE ska följa med till huset. Herrejisses säger jag bara, att man kan ha så mycket onödig skit liggandes! Högen som ska slängas växer för varje dag. 

Men mitt i allt glädjerus över jobbet, ekonomin och huset så är det något där bak i huvudet som spökar. Något som vill krypa fram och ställa till med besvär. Trots all glädje och lycka jag känner just nu så finns där en ångest som ligger och gnager inom mig. Och ångest är aldrig bra. Den startar hjärnspöken och sätter igång min mage. Och det kan man lugnt säga att den har gjort. Har mått knas nästan varje dag och har redan haft två magras sen det nya året började. Fortsätter det såhär så är det ett skov och då MÅSTE jag ringa läkaren. För det vill jag ju verkligen. Inte. 

Vill bara få må bra och vara glad nu när något jag gått och längtat så galet länge efter äntligen närmar sig. Varför kan jag inte bara få göra det?