Men varför känns det inte som en glädjens dag då? Jo när jag var på väg upp till huset idag så ringde pappa och berättade att gammelfaster Ellen gått bort i tisdags kväll. Min kära lilla tant Ellen finns alltså inte mer. Vem ska jag nu skriva brev till? Skicka det finaste julkortet till? Åka på utflykt till för att få höra en massa minnen om farmor och farfar? Hon var en av mina idoler, närmare 100år gammal och fortfarande pigg i både kropp och sinne. Jäkla lårbenshals och blodproppar! Ni tog min tant ifrån mig!
Det låter hemskt, men jag har inte hunnit gråta något än. Men det kommer väl när jag ska sova. Då ska jag ligga och tänka på alla minnen jag har med min tant.
Så fort jag får reda på när begravningen är så ska jag se till att få ledigt från jobbet för jag SKA gå på den. Jag vill säga ett sista hejdå till henne.
"Adjö men ej för alltid, farväl men det är inte slut. I mina tankar finns du, där finns du alltid kvar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar