Ur gängorna

Jag är trött.

Jag är stressad. 

Jag är rastlös. 

Jag är pigg. 

Jag är glad.

Jag är ledsen. 

Jag mår dåligt.

Jag mår bra. 

Jag är så ur gängorna att jag knappt känner igen mig själv. Jag har ingen aning om varför jag mår som jag gör men jag blir rädd. Jag vill inte må så här. Jag vill må bra! 

Jag vill ha tillbaka mitt gamla glada, pigga, positiva jag. Orkar inte vara trött, ledsen och negativ mer. Märker hur det går ut över min älskade E. Vilket får mig att må ännu sämre. 

Fortsätter detta får jag söka hjälp. Om det blir läkemedel eller någon att prata med som blir min "räddning" vet jag inte. Men nått måste hända. 

Jag orkar inte må så här mer. Jag orkar inte ta på mig masken med leendet mer.