Att kunna glädjas åt andra.

Att kunna glädjas åt andra verkar idag vara något som folk faktiskt har svårt för. Jag vet inte om det är för att vi lever i ett samhälle där allt ska jämföras, tävlas om och visas från sin bästa sida. Tycker det är otroligt synd och tråkigt att vi lever i ett samhälle där vi inte kan vara så mogna att vi kan säga grattis till folk och faktiskt mena det.

Den 2 december valde jag och Edde att gifta oss, något vi funderat på ett tag och nu tog vi tjuren vid hornen och slog till. Det blev en liten intim vigsel med 38 gäster. Vigseln tog vi i samband med att vi döpte Doris. Att vi valde att göra så var för att vi helt enkelt inte kände för att ha ett stort bröllop med 150 gäster. För det är ungefär vad vi hade landat på om vi bjudit alla i våra släkter. Och det är inte vi, inte för 5 öre. Och vi är väldigt nöjda med hur vår bröllop blev.

Många har sagt grattis till oss och gläds med oss. Men sedan finns det dem som inte säger grattis, inte vill höra talas om att vi gift oss och beter sig allmänt dåligt. Och här är vi tillbaka vid att inte kunna glädjas åt andra. Jag fattar att vissa kanske blev besvikna över att inte bli bjudna men antingen så hade vi fått bjuda alla 150 eller inte bjuda alls många. Och vi valde att inte bjuda så många. För vi kunde inte sätta oss och börja sålla ut mer än vad vi redan gjort. Men kan man inte svälja sin stolthet, visa att man är en vuxen människa en gång och faktiskt säga grattis ? Eller ska man gå runt och vara bitter över att man inte blev bjuden och bete sig som en skit?

Jag vet vilket av alternativen jag hade valt. Men sen kanske jag är en större människa. Men ska ärligt säga att jag faktiskt blir sårad av att folk i min närhet som jag vuxit upp med inte ens kan säga grattis till att jag gift mig...

Tiden går för fort!!

Asså kan någon ta och stoppa tiden lite? Känner att jag inte hinner med. Allt går så fort, har snart varit mamma till vårt lilla charmtroll i 6 månader, 6 MÅNADER! Helt galet.

Nu har vi börjat hitta lite rutiner i vårt liv, uppstigning kl 8, mat var 3e timme, sova ett par timmar på förmiddagen, lek och bus, sova lite på eftermiddagen, kvällsgröt runt kl 20 och sängen runt 21-21,30. Är inte alltid det funkar men vi försöker. Har dagar när vi gör vissa  aktiviteter. På måndagar storhandlar vi, på tisdagar är det föräldragruppen på öppna förskolan, onsdagar och torsdagar har vi inget för oss och på fredagar är det veckans bästa, babysim. Är så kul på babysimmet. Både jag och Doris uppskattar det. Hittills har vi övat på att flyta på mage och rygg, flyta i badring och doppa huvudet. Doris älskar att doppa huvudet och har redan kommit på att man ska stänga ögonen. Hon är duktig vår tjej. Så vi ska gå fortsättningskursen också, ska bli jättekul.

Nu börjar julen närma sig, hennes första. Men först är det dop som gäller. Är så svårt att komma på vad hon önskar sig när folk frågar. Men blir glad bara jag inte får en massa saker som ska stå i bokhyllan,  vill ha användbara saker. Så den 2 december blir vår lilla loppa döpt till Doris Kerstin Lucia Larsson. Undrar hur hon kommer reagera på att få vatten på huvudet? Antagligen med världens leende. Färgtemat på dopet kommer bli grått och rosa, inte för mycket lulllull för det är inte vi för fem öre.

Idag har hon fått se snö för första gången, först såg hon lite fundersam ut men sen kom världens leende, längtar så tills vi kan åka pulka och bygga snögubbar. Förhoppningsvis kan vi åka pulka i år men snögubbarna får nog vänta tills hon blir lite äldre :)

4 månader

Idag har jag varit mamma i exakt 4 månader. För fyra månader sedan var jag på väg upp till BB från förlossningen med min lilla skatt. Känns så sjukt overkligt. Vad gjorde jag ens innan hon kom?

Min lilla plutta växer som hon ska, hon är nu 63,7cm och väger 6130g. Så det är en lång och smal tjej, precis som sin mamma. Hon har en fantastisk personlighet, är inte blyg och nästan aldrig ledsen. Förutom om det är en kräk på gång eller om man kör med nässugen för den hatar hon. Hon gillar att ligga på mage och träna nacken men kan bli lite sur efter en stund för att hon inte kommer framåt trots att hon kämpar för att göra just det. Hon älskar att sitta med i köket, både när man äter, lagar mat eller bakar. Att bada och skvätta vatten är det bästa som finns enligt Doris, kommer inte bli några problem att gå på babysim med henne. Och hon är OTROLIGT intresserad av mat och vill mer än gärna smaka, så det är tur att vi fått börja med smaksenationer och smakportioner. Kort sagt så är hon en fantastiskt härlig och social liten tjej!

Vi har börjat få in lite rutiner på henne. Hon brukar somna runt kl 11 på förmiddagen och sova i ca 2 h. Sedan är det bus och aktiviteter som gäller. Kvälls/nattningsrutinerna börjar vi med kl 19. Då byter man om till pyjamas och får hon gröt, ersättning och sedan är det nattning med godnattsaga.  Tycker hon verkar uppskatta sagor och vi läser även för henne vid förmiddagsvilan.

Torsdagar är en av våra favoritdagar för då är det föräldragruppen för förstagångsföräldrar med barn i åldern 0-4 månader. Där träffar vi andra bebisar och mammor i ungefär samma ålder och det är jättekul. Skönt att kunna prata med någon som är i samma situation som en själv och kunna ge varandra tips och peppning.

Än så länge upplever jag inte Doris så prinsessig och rosa, hon är mer en lite tuffare tjej som gillar bamse och hockey. Men det kommer ju hinna ändra sig ett par gånger innan hon vuxit upp.

Jag som LOVADE mig själv att jag inte skulle börja köpa en massa Mini Rodini kläder till henne kan kanske ha fallit ner i Mini Rodini träsket. Men är ju så fantastiskt fina kläder och de har ett bra andrahandsvärde så kommer kunna sälja dem vidare sen. Om jag kan skiljas från dem vill säga. Taxkläderna kommer jag nog antagligen behålla till framtida syskon.

Lovade ju sist jag skrev att jag skulle bli bättre på att blogga, gick ju sådär måste jag ju säga. Men nu när vi fått in lite rutiner ska jag allt försöka ta mig tiden att sätta mig ner och blogga. Är ju så kul att kunna berätta om allt som händer med min lilla skatt.

9 veckor och 4 dagar senare

Ja sist jag skrev så var det 9 dagar kvar tills lilla Pysen var planerad att komma. Idag är det 9 veckor och fyra dagar sedan Pysen valde att komma, 4 dagar innan beräknad nedkomst. Och vad var Pysen för en liten krabat då? Jo en liten rödhårig flicka som fick namnet Doris Kerstin Lucia Larsson.

Förlossningen är nog något av det sjukaste jag varit med om. Hade verkligen inga känningar förens det verkligen satte igång. Stod på fredagskvällen vid kl 18 och pratade med Petter och Emelie om hela graviditeten och om jag hade några känningar, det hade jag ju inte då.

Vi hämtade mat som vanligt på Majstången och slog på en film,Tarzan, och åt. Vid kl 20 började jag känna av vad jag trodde var förvärkar vilket jag haft i typ 2-3 kvällar så tänkte inte så mycket på det. Gick och lade mig vid 22 i hopp om att förvärkarna skulle sluta. De gjorde dom inte, ringde förlossningen vid 01.47 och fick rådet att ta två alvedon och lägga en vetekudde på magen eller duscha varmt. Inget hjälpte så ringde tillbaka 02.25 och då fick vi komma in. Bara till att gå upp, packa det sista och sätta sig i bilen som Edde klätt i handdukar ifall vattnet skulle gå. Väl inne på förlossningen blev jag uppkopplad på CTG och undersökt, jag var då öppen 3cm och hade hyfsat regelbundna värkar så vi fick stanna kvar. Då jag hela tiden haft inställningen att ta förlossningen som den kommer så hade jag inte planerat alls vad jag ville ha för smärtlindring utan ville få förslag under resans gång. Vi började med varmt bad, fy sjutton vad skönt det var att sitta där i badkaret i kokhett vatten med musik på i bakgrunden och Edde jämte mig. Öppnade mig inte så fort utan vid 10 var jag öppen 5cm och fick då rådet att ta kvaddlar då jag hade väldigt ont i ryggen. Kvaddlarna sved värre än hundra getingstick men de hjälpte, iallafall den första omgången jag tog. Efter det var det att gå upp och gå i hopp om att det skulle gå fortare, då träffade vi på vår granne Magda ute i korridoren och stod och pratade med henne en stund. Det var både kul och skönt för fick tänka på något annat en stund. Efter det var det lunch, fick dock inte i mig mer än två skedar för jag började må illa så fort jag fick in maten i munnen. Vid kl 11,30 började jag känna att det gjorde väldigt ont och fick då lustgas, lustgas är verkligen bra skit! Vid kl 13 kände jag att det tryckte nedåt och då stack de hål på hinnorna så att vattnet gick. Kl 14.35 började krystarbetet och kl 14.48 var lilla Doris ute och jag fick upp henne på bröstet. 50cm och 3380g av ren perfektion. Var hög på endorfiner och adrenalin tills morgonen efter och kommer knappt ihåg något av det som hände under återstående tid på förlossningen. Minns att jag blev sydd, duschade, att vi fick födelsedagsfika och att vi blev uppkörda till BB.
Under hela förlossningen så hade jag världens bästa sambo som coach, hade aldrig klarat det utan honom!


Första bilderna på vårt lilla hjärta <3 p="">








Att man kan älska någon så mycket från första stund, helt sjukt.

Ser nu att det här blev ett lite rörigt inlägg, men skyller på lustgas och endorfiner som gjort att vissa bitar är lite suddiga. Förhoppningsvis så dröjer det inte så lång tid tills nästa inlägg kommer upp. Ska försöka skärpa mig och blogga lite oftare nu när jag faktiskt har något kul att blogga om :) 

9 dagar..

Ja idag är det 9 dagar kvar av 9 långa månaders längtan. Eller ja jag hoppas att det är 9 dagar kvar iallafall, kan ju bli kortare eller längre. Men man kan ju hoppas att den exemplariska bebisen väljer att titta ut på sin BF.

Jag längtar så tills det är dags. Ja det kommer göra ont, det kommer vara jobbigt, det kommer ta tid men jag är så nyfiken på vad det är för en liten krabat som gömmer sig där inne! Om det är en liten kille eller tjej, vilken personlighet den kommer ha, hur stor den kommer vara  och vem den kommer vara lik.

Allt är fixat här hemma, tror jag. Finns säkert något som vi glömt att fixa men det får vi väl ta och fixa efter förlossningen isåfall. Vi har det viktigaste, blöjor, säng, vagn, badbalja, babynest och kläder.

Går in i Pysens rum varje dag och tittar både på sängen och i garderoben och känner en sådan längtan. En längtan efter att få lägga Pysen i sängen för första gången, att få välja små söta outfits, att få sitta i fåtöljen i hörnet när jag ammar.

Kort sagt, jag känner mig så redo! Har lagt upp mina målbilder inför förlossningen och första tiden efter. Längtar så till jag får ha Pysen på mitt bröst, komma hem, gå promenader med vagnen och låta denna lilla krabat få träffa sin familj. För det är fler som längtar! Både far- och morföräldrar, faster, farbror, morbror och moster. Även kompisar såklart.

Inser dock att jag kommer ha världens panik när det väl är dags för förlossningen. Men kommer ha världens bästa sambo vid min sida som kommer stötta mig och hjälpa mig på alla sätt och vis. Detta gör att jag känner mig lugn.

Jag känner en sådan värme när Edde lägger handen på magen för att känna Pysens sparkar, när han pratar med Pysen och när han säger åt Pysen att snart komma ut för att vi längtar. Kunde inte ha en bättre pappa till Pysen.

Lilla Pysen, nu får du gärna komma vi är redo för dig och längtar efter dig!!

Long time no see.

Ja här har det varit tomt VÄLDIGT länge. Har haft fullt upp med jobbet och livet.

Men hade en bra jul och nyår som spenderades på jobbet och med familjen, mycket prat om det som kommer bli årets stora händelse. Det som kommer bli mitt livs största äventyr. Att jag och Edde ska bli föräldrar till lilla Pysen i maj. Att jag har ett liv som växer och lever rövare inuti mig. Måste säga att det känns helt sjukt att kunna känna den lilla krabaten sparka inuti mig, är ju inga dåliga sparkar den har!

Har haft en riktig lyxgraviditet fram tills i helgen, inget illamående och inga konstiga cravings. Men i hegken slog foglossningen till och jag har idag varit hos sjukgymnasten och fått övningar som jag ska göra varje dag. Så förhoppningsvis så blir det inte värre än vad det är. Självklart drabbades jag av den berömda gravidtröttheten och jag har varit trött och slö i perioder, men det är jag ju i vanliga fall med.

Här hemma har vi börjat fixa och göra om för att pysen ska få ett eget rum. Kontoret har fått flytta ner bakom mediaväggen och vi har målat och satt upp väggklistermärken i Pysens rum. Blev så fint! Barnvagnen är beställd, en kronan duo s i militärgrönt. Sängen levererades igår och ska bara sandpappras och målas om, Edde köpte och byggde ihop garderoben en helg när jag jobbade och han fixade även babyskyddet. Han är duktig min karl!

Det enda som oroar mig är att min graviditetspenning inte ska gå igenom, det har bara krånglat för mig hittills. Men fick lite goda besked idag vilket gör att det känns bättre!

Samtidigt som jag vill gå hem från jobbet så känner jag att jag kommer bli galen av att gå hemma. Är rädd att jag kommer bli så sjukt rastlös, Speciellt nu när jag fått riktlinjer för vad jag får göra och inte. Stackars mina vänner som kommer få stå ut med mig. Och stackars Edde som ska stå ut med att leva ihop med mig :P