Att kunna glädjas åt andra verkar idag vara något som folk faktiskt har svårt för. Jag vet inte om det är för att vi lever i ett samhälle där allt ska jämföras, tävlas om och visas från sin bästa sida. Tycker det är otroligt synd och tråkigt att vi lever i ett samhälle där vi inte kan vara så mogna att vi kan säga grattis till folk och faktiskt mena det.
Den 2 december valde jag och Edde att gifta oss, något vi funderat på ett tag och nu tog vi tjuren vid hornen och slog till. Det blev en liten intim vigsel med 38 gäster. Vigseln tog vi i samband med att vi döpte Doris. Att vi valde att göra så var för att vi helt enkelt inte kände för att ha ett stort bröllop med 150 gäster. För det är ungefär vad vi hade landat på om vi bjudit alla i våra släkter. Och det är inte vi, inte för 5 öre. Och vi är väldigt nöjda med hur vår bröllop blev.
Många har sagt grattis till oss och gläds med oss. Men sedan finns det dem som inte säger grattis, inte vill höra talas om att vi gift oss och beter sig allmänt dåligt. Och här är vi tillbaka vid att inte kunna glädjas åt andra. Jag fattar att vissa kanske blev besvikna över att inte bli bjudna men antingen så hade vi fått bjuda alla 150 eller inte bjuda alls många. Och vi valde att inte bjuda så många. För vi kunde inte sätta oss och börja sålla ut mer än vad vi redan gjort. Men kan man inte svälja sin stolthet, visa att man är en vuxen människa en gång och faktiskt säga grattis ? Eller ska man gå runt och vara bitter över att man inte blev bjuden och bete sig som en skit?
Jag vet vilket av alternativen jag hade valt. Men sen kanske jag är en större människa. Men ska ärligt säga att jag faktiskt blir sårad av att folk i min närhet som jag vuxit upp med inte ens kan säga grattis till att jag gift mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar