9 veckor och 4 dagar senare

Ja sist jag skrev så var det 9 dagar kvar tills lilla Pysen var planerad att komma. Idag är det 9 veckor och fyra dagar sedan Pysen valde att komma, 4 dagar innan beräknad nedkomst. Och vad var Pysen för en liten krabat då? Jo en liten rödhårig flicka som fick namnet Doris Kerstin Lucia Larsson.

Förlossningen är nog något av det sjukaste jag varit med om. Hade verkligen inga känningar förens det verkligen satte igång. Stod på fredagskvällen vid kl 18 och pratade med Petter och Emelie om hela graviditeten och om jag hade några känningar, det hade jag ju inte då.

Vi hämtade mat som vanligt på Majstången och slog på en film,Tarzan, och åt. Vid kl 20 började jag känna av vad jag trodde var förvärkar vilket jag haft i typ 2-3 kvällar så tänkte inte så mycket på det. Gick och lade mig vid 22 i hopp om att förvärkarna skulle sluta. De gjorde dom inte, ringde förlossningen vid 01.47 och fick rådet att ta två alvedon och lägga en vetekudde på magen eller duscha varmt. Inget hjälpte så ringde tillbaka 02.25 och då fick vi komma in. Bara till att gå upp, packa det sista och sätta sig i bilen som Edde klätt i handdukar ifall vattnet skulle gå. Väl inne på förlossningen blev jag uppkopplad på CTG och undersökt, jag var då öppen 3cm och hade hyfsat regelbundna värkar så vi fick stanna kvar. Då jag hela tiden haft inställningen att ta förlossningen som den kommer så hade jag inte planerat alls vad jag ville ha för smärtlindring utan ville få förslag under resans gång. Vi började med varmt bad, fy sjutton vad skönt det var att sitta där i badkaret i kokhett vatten med musik på i bakgrunden och Edde jämte mig. Öppnade mig inte så fort utan vid 10 var jag öppen 5cm och fick då rådet att ta kvaddlar då jag hade väldigt ont i ryggen. Kvaddlarna sved värre än hundra getingstick men de hjälpte, iallafall den första omgången jag tog. Efter det var det att gå upp och gå i hopp om att det skulle gå fortare, då träffade vi på vår granne Magda ute i korridoren och stod och pratade med henne en stund. Det var både kul och skönt för fick tänka på något annat en stund. Efter det var det lunch, fick dock inte i mig mer än två skedar för jag började må illa så fort jag fick in maten i munnen. Vid kl 11,30 började jag känna att det gjorde väldigt ont och fick då lustgas, lustgas är verkligen bra skit! Vid kl 13 kände jag att det tryckte nedåt och då stack de hål på hinnorna så att vattnet gick. Kl 14.35 började krystarbetet och kl 14.48 var lilla Doris ute och jag fick upp henne på bröstet. 50cm och 3380g av ren perfektion. Var hög på endorfiner och adrenalin tills morgonen efter och kommer knappt ihåg något av det som hände under återstående tid på förlossningen. Minns att jag blev sydd, duschade, att vi fick födelsedagsfika och att vi blev uppkörda till BB.
Under hela förlossningen så hade jag världens bästa sambo som coach, hade aldrig klarat det utan honom!


Första bilderna på vårt lilla hjärta <3 p="">








Att man kan älska någon så mycket från första stund, helt sjukt.

Ser nu att det här blev ett lite rörigt inlägg, men skyller på lustgas och endorfiner som gjort att vissa bitar är lite suddiga. Förhoppningsvis så dröjer det inte så lång tid tills nästa inlägg kommer upp. Ska försöka skärpa mig och blogga lite oftare nu när jag faktiskt har något kul att blogga om :)