Låg.

Har verkligen varit låg under flera dagar denna månaden. Så låg att jag bara velat gråta och dra täcket över huvudet. Senast var i tisdags när jag gick på stan och var på jakt efter något snyggt, men kläderna passade inte, satt inte bra och hjärnspökena sa att jag såg tjock ut. Dessa jävla spöken. 

Dom har kommit mer och mer det sista. Nästan varje dag. Dagar när jag mår bra så igorerar jag dem. Men de dagar som jag inte mår helt 100 på orkar jag inte det och låter dem ta överhanden. 

Jag tror att jag vet varför dom kommit mer än innan. Jag har berättat för E vad jag tror och han gav mig beröm för det. Jag öppnade mig, jag som annars är som en sluten mussla. 

Mitt största problem är att jag jämför mig med andra. Vissa personer mer än andra. Speciellt de som jag verkligen inte ska jämföra mig med. Som tur är träffar jag personerna ytterst sällan. Den ena vägrar jag träffa alls. 

Har börjat vräka i mig saker det sista med. Slänger i mig maten så fort det går, småäter mycket, kan inte sluta äta om jag börjar. Sen efter mår jag dåligt över det. Tror aldrig jag mått så!

Imorgon ska jag ta reda på om man kan få träffa en kurator via Företagshälsan. Jag orkar inte må så här mer. Det är påfrestande och jag känner att det inte är rätt mot E. 

Det känns som om mitt knasiga mående gör att vi inte kan njuta fullt ut av saker som händer under året. Och det är bara kul saker som jag VERKLIGEN ser fram emot. 

Nej nu ska jag göra allt för att må bra och  inte gå och bära på allt jobbigt inom mig!

Ibland är man starkare om man släpper ut tårarna och vågar känna.