Jag kommer aldrig glömma den gången du fick skabb, fått käken sparkad ur led och bitit i en padda. Då trodde jag du skulle dö. Men du piggnade till och kom tillbaka. Min underbara kämpe!
Frågorna är många men djupt inne i mitt hjärta har jag börjat misstänka svaret. Det värsta svaret jag kunde tänka mig. Att jag aldrig mer ska få se dig, köra ner näsan i din päls och känna din doft, att jag aldrig mer ska få klia dig på magen så du rullar runt för att jag ska komma åt bättre.
Jag vet inte hur många år vi fått ihop exakt. Men det är väl runt 10. 10 år med galna upptåg och massa mys. Många gånger har du tröstat mig och krupit upp i min famn. Många gånger har du fått mig att skratta. Och så otroligt många gånger har vi kelat och bara myst med varandra.
Jag kommer sakna detta så otroligt jävla mycket! Ingen katt kommer kunna få samma plats i mitt hjärta som du. Jag hade hoppats på att få en av dina ungar som såg ut som dig i sommar. Men det hoppet har jag fått ge upp. Det som glädjer mig är att två av dina ungar finns hos vänner till mig som tar bra hand om dem och jag får träffa dem.
Även om vi inte setts och kunnat gosa lika mycket sedan jag flyttat till Huskvarna så har du alltid kommit springande och mött mig vid bilen när jag kommit hem. Detta kommer jag sakna så otroligt jävla mycket!
Sitter just nu och gråter stora tårar. Tårar fyllda av sorg och saknad. En otroligt stor saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar