Ja tyvärr har det hänt något tråkigt. Min älskade pojkväns farmor har somnat in. Det var väntat då hon varit dålig det sista. Tyvärr fick jag aldrig träffa henne men vad jag fått berättat för mig så verkade hon vara en underbar kvinna. Trots det så känner jag mig lite ledsen. Fick reda på det imorse och fick en massa skuldkänslor över att jag inte var med E när han fick beskedet. Att jag inte är med honom nu inatt och kan ligga och hålla om honom. Funderade på att ringa och förklara situationen för min chef men gjorde inte det.
Jag vet ju själv hur det är att förlora sin farmor. Trots att det var längesedan farmor dog så vet jag hur ont det gör, hur ledsen man blir och hur tom man känner sig.
Jag kommer finnas för E och stötta honom igenom detta. För som sagt, jag vet hur jobbigt det kan vara och jag minns hur han blev när Stefan dog. Det är något jag inte vill uppleva igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar