Varför?

Varför kan det inte vara som förut? Innan alla bråk, innan all skit som hänt, innan allt.
Kan det inte vara innan sommaren igen? Då allt var bra, då vi skrattade och flummade ihop. Vi pratade om allt och stöttade varandra i alla lägen. Det var dig jag vände mig till när jag behövde råd, var ledsen eller bara ville prata. Som det ser ut nu kommer det aldrig bli likadant igen, tyvärr. Du vägrar förlåta mig fasten jag förklarar om och om igen. Jag saknar att inte kunna skicka ett sms till dig och få ett glatt positivt svar tillbaka. Jag saknar att inte kunna prata med dig. Jag saknar dig sjukt mycket Johannes.
Johannes du är den som ställde upp och lyssnade på mig när morfar blev sjuk och morgonen han dog var du den som smsade med mig i flera timmar och lät mig gråta ut och prata ut hos dig. Du kom med bra svar och positiva synvinklar på allt.
Du är den killkompis som betyder mest för mig och jag älskar dig, jag kommer alltid att göra det Johannes. Tyvärr kanske det inte är ömsesidigt längre?

Vänner gråter med varandra, de får inte den andre att börja gråta.