Iblan vill jag bara gråta över minsta lilla skitsak. Just nu vill jag gråta över allt och ingenting. Jag vill gråta över saknaden till morfar, över att jag tappat kontakten med Johannes och att jag känner mig sviken. Men som alltid är jag stark och håller inne med tårarna. Vill inte visa att jag är deppig, jag som alltid är pigg, positiv och glad! Nej få nog ta tag i mitt liv igen och börja gå till Berit, behöver samtalen med henne.
Fick en kommentar på fb nu av Sara Db kommer citera den för hon har så rätt!
"kikki är fortfarande den personen som hon alltid har varit, hon har bara hittat sig ordentligt denna gången istället för att bli nertryckt av alla andra."
Jag må ha förändrats som fan det sista året, det vet jag för har fått höra det från många. Men som Sara säger är jag fortfarande samma person, bara det att jag lärt mig säga ifrån och inte låta folk köra med mig. Ingen kör med mig längre.
Stay horny, keep fucking // Kikki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar