Hej tant Ellen!
Hoppas du mår bra och inte har ont längre. Att du inte hade ont när du somnade in utan att du fick göra det smärtfritt och stilla.
Jag har länge, länge tänkt att skriva ett brev och berätta vad som händer i mitt liv. Brukar ju skriva lite då och då, men nu har alldeles för många saker kommit ivägen. Jag ångrar nu att jag inte tog mig tiden att skriva.
Jag har så mycket att berätta. Det har som sagt hänt en massa saker.
Vi har flyttat, till ett nybyggt radhus i utkanten av Huskvarna. Här jag har utsikt över en bondgård och det känns nästan som hemma i Påbo. Vi har en liten gräsmatta baksidan med en uteplats, jag hade tänkt att bjuda upp dig på fika. Så du fått träffa min älskade Edvin med. Tyvärr kan jag inte göra det nu. Här kan vi bo länge och bilda en familj. Men när det blir det är en annan femma.
Jag har bytt jobb också. Jag har slutat i Burseryd, jobbat ett tag i Bankeryd som assistent i hemmet åt en tjej och nu har jag börjat på ett boende för barn och ungdomar i Brandstorp. Där ute trivs jag bra även om det kan vara jobbigt ibland. Jag gillar utmaningar och förhoppningsvis så får jag jobba kvar där.
Jag fick reda på din bortgång samma dag som vi fick nycklarna till vårt hus. En dag när jag bara skulle känt glädje delade jag med att känna sorg, sorg över att aldrig mer få träffa dig tant Ellen. Aldrig mer kunna göra en utflykt till Halmstad och ta med fika och hälsa på. Att aldrig mer få höra dig berätta om Påbo så som du minns det från din barndom.
Jag hoppas att du har det bra, vart du än är. Att du får träffa alla som gått bort före dig. Att du får träffa farmor och farfar . Att ni kan sitta på ett moln eller nått och titta ner på alla som saknar er.
Tack tant Ellen för alla minnen du gett mig, för alla skratt och tårar vi delat. Jag kommer alltid bära med mig minnet av dig.
Du kommer bli saknad! Vila i frid <3
