Har nu gjort ytterligare tre arbetspass och det känns väl lite halvt om halvt. Två pass har varit helt okej ändå. Ett bara kaos, riktigt kaos. Så mycket kaos att jag bröt ihop framför min brukare med mamma. Men bet ihop och slutförde arbetspasset. Bröt dock ihop igen när jag kom hem och fick krama min underbara karl.
Kan säga att det SYNS att passen varit jobbiga. Har lite "fina" blåmärken på armarna. Men inte mycket att göra åt, bara till att bita ihop, prata med chefen och hoppas på att det blir bättre.
Känner efter kvällens pass att det faktiskt är lite bättre. Men bara lite. Men är ändå ett steg i rätt riktning.
Det var riktigt skönt att åka iväg i lördags eftermiddag och umgås med trevligt folk. Det var precis vad jag behövde. Skrattade massor, åt och drack gott och fick bara ha det bra! Bästa medicinen helt klart. Fick massa ny energi av det.
Ringde min chef innan idag och berättade om det riktigt kaosiga arbetspasset. Hon blev nog lite illa berörd och orolig och frågade om jag behövde gå och prata med någon, vilket jag då tackade nej till men funderar på att tacka ja till nu i efterhand. Pratade en massa om vad vi ska göra åt detta och hur jag känner och så. Vi avslutade samtalet med att hon berättade hur fantastisk och bäst jag är. Det gjorde nog min dag!
Hjälp vad virrigt detta blev xD
