Avgå magjävel!!

Igår och idag har jag verkligen hatat min mage. Verkligen, verkligen, verkligen HATAT den.

Hade världens mysigaste alla hjärtans dag som spenderades i Göteborg på Elite Park Avenue Hotel. Det blev shopping, god mat, champagne, bio och massa mysigt umgänge med mitt hjärta. Allt var helt perfekt!

Ända tills söndag morgon då jag vaknade vid klockan 06 och inte visste om jag skulle spy eller sitta på toan hela morgonen. Mådde sjukt illa, hade magknip och hade massor med luft i magen så rapade värre än en riktig karlakarl som druckit öl. Fick masa mig upp och sätta mig på toan och vara så tyst som jag bara kunde vara. Med tanke på mina rapar så var det lättare sagt än gjort. Men E vaknade inte. Som tur var.

Låg och vred och vände i sängen tills klockan ringde och det var dags att vakna, ta medicin och sedan gå till frukosten. Var i valet och kvalet om jag ens kunde gå ner och äta. Men för att vara snäll mot E så gick jag med ner och lyckades äta lite rostat bröd, melon, smoothie och te. Fick dock gå ifrån en sväng mitt i frukosten och gå på toa.

Efter att ha vilat en stund efter frukosten så mådde jag bättre och rapade inte längre. Lyckades äta på kvällen men en portion i modell mindre.

Idag har jag mått bättre, men är så otroligt jäkla trött! Sov ca 10 timmar inatt, somnade en halvtimme mellan 14 och 14,30 och är fortfarande trött och helt orkeslös.

Har inte mått såhär konstigt/dåligt på länge och är redan trött på det.Har nästan glömt hur det är. Jag vill bara få må bra! Jag känner mig på ett sätt taskig mot E när jag inte har någon ork och knappt orkar att göra något. Vet att jag inte ska göra det men gör det ändå.

Detta kommer verkligen helt sjukt olägligt, ska ju på semester snart! Vill inte behöva oroa mig för att jag ska må dåligt då. Men med lite snäll mot magen mat i ett par dagar och mycket vila ska jag nog bli piggare :)

Låg.

Har verkligen varit låg under flera dagar denna månaden. Så låg att jag bara velat gråta och dra täcket över huvudet. Senast var i tisdags när jag gick på stan och var på jakt efter något snyggt, men kläderna passade inte, satt inte bra och hjärnspökena sa att jag såg tjock ut. Dessa jävla spöken. 

Dom har kommit mer och mer det sista. Nästan varje dag. Dagar när jag mår bra så igorerar jag dem. Men de dagar som jag inte mår helt 100 på orkar jag inte det och låter dem ta överhanden. 

Jag tror att jag vet varför dom kommit mer än innan. Jag har berättat för E vad jag tror och han gav mig beröm för det. Jag öppnade mig, jag som annars är som en sluten mussla. 

Mitt största problem är att jag jämför mig med andra. Vissa personer mer än andra. Speciellt de som jag verkligen inte ska jämföra mig med. Som tur är träffar jag personerna ytterst sällan. Den ena vägrar jag träffa alls. 

Har börjat vräka i mig saker det sista med. Slänger i mig maten så fort det går, småäter mycket, kan inte sluta äta om jag börjar. Sen efter mår jag dåligt över det. Tror aldrig jag mått så!

Imorgon ska jag ta reda på om man kan få träffa en kurator via Företagshälsan. Jag orkar inte må så här mer. Det är påfrestande och jag känner att det inte är rätt mot E. 

Det känns som om mitt knasiga mående gör att vi inte kan njuta fullt ut av saker som händer under året. Och det är bara kul saker som jag VERKLIGEN ser fram emot. 

Nej nu ska jag göra allt för att må bra och  inte gå och bära på allt jobbigt inom mig!

Ibland är man starkare om man släpper ut tårarna och vågar känna.