Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Ja den här helgen blev ju inte alls som jag tänkt. Inte det minsta. 

I fredags var vi på hockeyn, en helt okej match trots förlust. Under andra perioden blir jag yr och börjar må komstigt. Lämnar ståplats och går och sätter mig hos Malin och Andreas. Efter en stund mår jag lite bättre. 

Under tredje perioden kan jag inte se E i klacken längre. Efter ett sms får jag svar på vart han är och att han har känningar från sin njursten. När han får det kan han inte vara stilla så han plockar flaggor och går omkring. Efter matchen ska vi åka till Max och käka med Malin och Andreas men det slutar med att vi får ta driven för E har så ont. Väl hemma tar han sina smärtstillande, lägger sig i sängen och värmer med vetekudden. Inget hjälper så jag ringer 1177 och ber om råd. Får svaret att vi ska åka in till akuten. Sagt och gjort vi åkte till akuten och jag körde inte det minsta lagligt på vägen dit. 

Väl på akuten fick vi komma in på ett rum nästan direkt. E fick mer smärtstillande, dom tog blodtryck, blodprover och röntgade honom. Vid kl 02,30 blir det bestämt att han ska få stanna kvar över natten. 

Vid det här laget är jag så trött och orolig att jag får hålla tillbaka tårarna. Har smått panik över att jag måste sova själv hemma. Så hela bilturen hem sitter jag och gråter. Somnade någon gång runt 4 på en blöt kudde. 

Vaknade av mitt alarm vid 9, tog mina mediciner och la mig och halvsova. Vid 10 runger Kina och kollar hur det är med E. En stund senare hör E av sig och berättar att jag kan komma och hämta honom. LYCKA! 

Vi var hemma vid 12,30 och sedan sov vi i stort sett hela efm/kvällen. 

Trots att E är hemma så är jag fortfarande sjukt orolig för honom. Vet inte vad jag kan göra för att hjälpa honom eller vad jag dka ge honom och äta så att han inte spyr. 

Kan inte koncentrera mig eller få något gjort. Lägenheten ser ut som FAN men har varken ork eller lust att städa. 

Trött och seg!

Är otroligt trött och seg i armarna. Att träna lite med mina vikter och simma 1500m var jobbigare än vad jag trodde. Kommer inte kunna lyfta dem över huvudet ikväll känns det som..

Så jag har äntligen kommit igång med min simmning igen. Har simmat två gånger denna veckan och ska fortsätta att göra det och komplettera med övningar med vikter och promenader och löpturer så fort vädret tillåter. Just nu går det inte springa för det är SNORHALT ute. Eller det går men då måste jag ha broddar och det äger jag inga. Hmm kanske ska köpa ett par? Tåls att fundera på. 

Igår fick jag mig ett litet wakeupcall på kvällen. Åt äggröra hos mamma vid 10 och sedan en semla vid fyra innan middagen vid 7. När maten nästan är klar blir jag yr och svimfärdig och får lägga mig med benen högt. Blodtrycket var visst lite lågt och E blev arg på mig. Det här med att inte äta lunch när jag är ensam är visst inte så bra. Så efter en liten föreläsning från E så har jag idag ätit ordentligt och skickat bilder på det till honom. Är fortfarande trött och så men det beror ju på simningen :) 

Att göra saker som inte är bra för en själv.

Ja nu är jag tillbaka där igen. Där jag nästan slutar att äta av rädslan för att bli magsjuk och spy. För har man inget i magen finns det inget som man kan spy upp. Eller? 

Tänk så mycket lättare det hade varit om jag inte hade den här rädlsan. Fobin. 

Måste dock säga att jag är stolt över mig själv. Sedan jag började på Ekgatan har jag varit ärlig om min rädsla för spyor och sagt att jag kommer fly fältet om någon spyr. Tidigt i fredags morse motbevisade jag mig själv. Jag fick ta tjuren vid hornen och ta hand om en brukares spyor. Jag fick inte panik, jag började inte gråta och jag spydde inte. Jag gjorde nog åt en hel flaska handsprit efter att jag städat dock. Och sedan så åt jag inget förens vid kl 13 på dagen. Hade inte någon vidare aptit, vilket kanske är fullt förståeligt. Aptiten har ju iochförsig inte varit som den ska under resten av helgen heller.

Jag har tagit en shot med jäger VARJE dag sedan i fredags för jag ska inte bli sjuk. Jag tvättade mina kläder som jag haft på jobbet i hinkar för att ta död på bakterierna. Jag duschade länge i skållhett vatten och körde med tvål och schampoo dubbla gånger. Sedan har jag nästan varit manisk med att tvätta händerna. Och maten, den har jag instörsta möjliga mån undvikit. 

Detta låter och är helt sjukt. Jag vet! Edde och jag har kommit fram till att allt sitter i huvudet. Det är psykologiskt. 

Dock jublade mitt huvud idag när vågen vidsade minus.