Mitt hjärta skriker verkligen verkligen nej. Men upp bubblar ett ja.
Det är ju sån jag är. Det är mitt eget fel. Jag säger inte nej, jag säger ja.
Jag får stå mitt kast och hålla det jag lovat. Även om det gör ont, svider och hela min kropp och mitt sinne skriker NEJ!
Mitt hjärta får sig en törn. Men jag vet att det läker. Det tar bara tid. Lång, lång, lång tid.
För jag har lärt mig att det man lovar ska man hålla. Annars är man en lögnare. Och det är inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar