Den rätta!

Av någon anledning har jag i veckan som gått insett hur rätt E är för mig. Hur otroligt mycket jag faktiskt älskar honom och hur otroligt mycket jag vill spendera resten av mitt liv med med honom. Är helt underbart!! 

Att känna såhär gör det 1000000000000ggr jobbigare att jobba denna helgen då jag egentligen skulle ha varit ledig. Men då jag självmant åbytt turer har jag mig själv att skylla! Får längta tills imorgon kväll när jag får åka hem till min älskling. Och då, då ska jag pussa sönder honom!! 

Mest skilda saker

Ja i förra veckan var jag på två saker som skiljer sig så otroligt mycket åt. 

I onsdags begravdes Es farmor. Det var en lite. Fin ceremoni med de närmsta. Jag grät inte förens Hanna bröt ihop framme vid kistan vad det sista farvälet. Det ljud hon gav ifrån sig var så hemskt och jag kände igen mig så väl i det så då kunde jag inte hålla dem borta. Blev inte bättre när jag såg hur ledsna E och Fille var också. 

Igår var vi på vår lilla favorit Freds dop. Ett väldigt fint och personligt dop då Tina känt prästen i hela sitt liv. Har hört min första predikan då det är hockey inblandat! Vi fick en massa gott fika som Tina och hennes mamma bakat. Asså cupcakesen var så otroligt goda! Fred var på gott humör och alla verkade impade av vår grymma doppresent. En gåbil som ser ut som en polisbil. Så söt! Och användbar :) 

Ja man kan ju säga att jag gjort väldigt skilda saker denna veckan. Har hunnit med lite plugg och jobb med såklart. Och mer utav den varan blir det nu i veckan som kommer! 

Such days

Ja sådana här dagar med strålande solsken saknar jag att inte ha en trädgård att fixa i, en hund att gå en lång promenad med och leta efter vårtecken med och en katt att gosa med solskenet. 

Känns som att jag hade fått mycket mer gjort och haft mer motivation. 

Men samtidigt så är det mycket arbete med en trädgård. Gräs som ska klippas och rabatter som ska skötas. Kort sagt kan man både älska och hata en trädgård.

Kan komma på mig själv med att kolla på hemnet och sitta och drömma. Titta på hus och planera hur jag skulle inreda det, vilka tapeter som skulle sitta på vilken vägg och vilka möbler som skulle vara i vilket rum. 

Jag älskar vår lägenhet, det gör jag verkligen! Men när man börjar fundera på framtiden och familj så ser jag ett hus med i bilden. Sen kan det ju vara så att jag vill ha ett hus för att E lovat att jag ska få skaffa en katt den dagen vi flyttar till hus. För ja jag saknar VERKLIGEN att ha en katt. 

VI SJUNGER HÅÅÅVE!

HÅÅVE, VI SJUNGER HÅÅVEE, HÅÅVEE71!!

Äntligen! Så jävla underbart! Hv är i slutspel. Efter allt slit och kämpande så visar dom att när det äntligen gäller så ger dom allt! Jag är så glad! Och det bästa är att jag kan se matchen på både lördag och måndag. På måndag SKA jag vara på plats i kinnarps och skrika för kung och fosterland. 

Ja hade en del av mina kompisar sett mig när jag står i klacken tror jag dom hade blivit förvånade. För jag skriker, svär och lever verkligen in mig i matcherna. Brorsan blev sur på mig igår när jag såg matchen hemma på tvn. Han tyckte jag var övertaggad och patetisk. Det gick så långt att han hotade med att slänga ut tvn om inte jag och mamma skärpte mig. Tyvärr så lyckades jag ju somna på soffan. Men det var nog tur för dom förlorade. 

Gah är sååå taggad! Jag vill se en bra och spännande match som Hv vinner. Det skulle göra min dag på måndag. Skitsamma om jag inte kan prata på jobbet på tisdag, det får det vara värt!! 

Tråkigheter..

Ja tyvärr har det hänt något tråkigt. Min älskade pojkväns farmor har somnat in. Det var väntat då hon varit dålig det sista. Tyvärr fick jag aldrig träffa henne men vad jag fått berättat för mig så verkade hon vara en underbar kvinna. Trots det så känner jag mig lite ledsen. Fick reda på det imorse och fick en massa skuldkänslor över att jag inte var med E när han fick beskedet. Att jag inte är med honom nu inatt och kan ligga och hålla om honom. Funderade på att ringa och förklara situationen för min chef men gjorde inte det.

Jag vet ju själv hur det är att förlora sin farmor. Trots att det var längesedan farmor dog så vet jag hur ont det gör, hur ledsen man blir och hur tom man känner sig. 

Jag kommer finnas för E och stötta honom igenom detta. För som sagt, jag vet hur jobbigt det kan vara och jag minns hur han blev när Stefan dog. Det är något jag inte vill uppleva igen.