Snäll bovärd!

Ja det är tur att man har en snäll bovärd!

Hade tvättid igår och var helt 100 på att den skulle vara slut vid 22 så jag hade god tid på mig när jag slängde i mina sista maskiner i torktumlaren. Men ack så fel jag hade! När jag går ner för att lägga  i sista maskinen i torktumlaren strax efter kl 20 så står det i bokningsdatorn att jag inte har någon tid bokad. Försöker igen och igen medans paniken växer. Det är då jag inser att vår tid måste ha börjat kl 11 och inte klockan 15. Bra gjort Kikki att inte ha koll på din egen tvättid. Smsar E som var och tränade och känner mig helt hopplös och gråtfärdig. Går ner till tvättstugan igen för att se om personen som bokat efter oss var där. När jag kommer ner så ser jag att någon går in där och hoppet ökar och jag ber till gudarna att kvinnan som går in genom dörren ska tvätta. Men nej. Hon skulle hämta en massa saker i sin lägenhet som ligger jämte tvättstugan. I samma veva kommer E och vi funderar på vad vi ska göra. Jag är skitsur och ledsen så E försöker pigga upp mig. Vi tar bovärdens nummer som står på tavlan jämte bokningsdatorn och jag bestämmer mig för att gå upp vid 06,30 för att ringa honom och be honom komma och öppna dörren åt mig.

Uppe i lägenheten fortsätter E med att fortsätta pigga upp mig. Han lyckas ganska så bra! Han startar en film, poppar popcorn och är allmänt jättegullig så det mesta av mitt pissiga humör försvann.

Dock har jag inte kunnat sova så bra inatt. Har  vaknat minst en gång i timmen och drömt att jag försovit mig. Sedan så försökte E sno mitt täcke vid 5 tiden vilket gjorde det ännu svårare att somna. Vid 6 tiden gav jag upp och gick på toa, efter det låg jag i sängen och stirrade i taket tills klockan blev 06,30. Då gick jag upp och ringde bovärden som inte kunde ta mitt samtal just då men han skulle ringa tillbaka. Vid tio i sju ringer han tillbaka och jag rusar ner till tvättstugan, tar min tvätt och städar av tvättstugan noga.

Så nu sitter jag i soffan och är sket slut och är tacksam över att vi har en så snäll bovärd! 

Gåvor!

När mamma och pappa kom tillbaka från sin semester i förra veckan fick jag lite kul presenter. Två armband och två par örhängen. Har inte fått tillfälle att använda dem dock.

Världens lyckligaste!

Är just nu så sjukt glad! Kan verkligen inte sluta le. Inte ens regnet gör mig sur just nu.

Fick dessa två bilder av min älskling nyss. Äntligen är det officiellt, jag bor inte hos mamma och pappa längre. Jag bor numera i en stor lägenhet med min underbara pojkvän :)
Så glad!!!!

Lat träning!

Idag kör jag på lat träning! Var längesedan jag gjorde det och har glömt hur starka stötarna är. Känns som att jag aldrig kommer kunna komma över styrka 5. Men men ska träna på min kära pilatesboll imorgon med.

Även om bältet kanske inte funkar så är det skönt som massage :)

Sambo på riktigt!

Igår kväll runt kl 20.30 tog jag det stora steget. Jag adressändrade och är numera skriven hos min älskling! Jag har tänkt göra det länge men fick inte tummen ur förens igår. Men det känns sjukt bra nu när det är gjort, är ju där jämt redan så blir inte så stor skillnad. Ska ringa vår hyresvärd imorgon så att jag kan få mitt namn på dörren och brevlådan så att det blir ännu mer officiellt. Så nu är jag vuxen på riktigt och har lämnat boet. Berättade det för mamma och pappa idag, mamma och jag har pratat lite om det men tror det blev en liten chock för pappa. Hand lilla tös har blivit stor nu! Men kommer fortfarande sova i mitt flickrum under hösten när jag jobbar.

Så vad händer efter jul då? Har börjat spana på lite skolor och utbildningar. Är lite sugen på att börja läsa. Sen har vi bestämt oss för att åka på skidsemester v3. Vi blir ett gäng på 5 som ska hyra en stuga i sälen i en vecka. Ser verkligen fram emot det trots att jag typ inte kan åka skidor, men lär ju vara bättre på det efter den veckan. Hoppas jag :P

Foto

För någon vecka sedan var E och jag ute och fotade en sväng. Här är resultatet av 5st av bilderna :)

Trött, tröttare, tröttast!

Har känt mig sjukt trött i snart en vecka. Det är skitsamma hur mycket jag sover. Är fortfarande trött efter 12h sömn och kan sova ytterligare ett par timmar på dagen. Vet inte om det är järnet som börjar spöka igen. Ska lämna prover igen på fredag så får förhoppningsvis svar på om det är det då eller om det är någon förkylning som jag har liggandes i kroppen.

Fick iallafall tummen ur och städade lägenheten innan. Tog knappt en timme men då orkade jag inte skura golvet. Tar det på lördag eftermiddag när jag är ensam hemma. Är hemma premiär för Hv71 då så kommer inte se min man på ett par timmar.

Sitter och planerar vad jag ska göra imorgon. Tror faktiskt jag ska baka lite frallor. Eller ja det blir tre satser frallor på blir nog ett 30tal. Sjukt smidigt att ha i frysen och plocka upp till frukost :)

Alltid saknad, aldrig glömd!

För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg om Stefan Liv. Om hur jag såg att människorna som kände honom mådde och kände.

Idag är det exakt ett år sedan flygplanet med Stefan och resten av laget störtade.

Idag har vi haft en minnesdag för Stefan. Redan på förmiddagen var jag och E uppe vid hans grav och tände varsitt ljus och lade varsin ros. Då släppte jag några tårar. Tårar för en man jag aldrig träffat eller inte ens kände.

Vid 17 tiden åkte jag och E hem till Malin och Andreas för att gå tillsammans upp till Kinnarps för att vara med vid avtäckningen av minnesbilden och för att gå tillsammans med alla andra ner till vätterstranden för att släppa våra khom loy lyktor. Vi var alla överrens om att vädret knappast kunde vara bättre och att det måste vara Stefan som satt och log mot oss. Stämningen vid Kinnarps var inte tryckt och ledsen. Folk var glada och pratade glatt med varandra. Vid 19 avtäcktes minnesbilden, en bild som föreställde en leende Stefan och som var gjord av 300 små bilder av honom. Jag och Tina gick fram och tände varsitt ljus framför bilden och vi märkte inte ens att vi blev fotade under tiden. En stund senare plockade vi fram banderollen och gjorde oss redo för att gå i en samlad marsch ner till vätterstranden. Jag, Malin och Tina gick tillsammans på en sida och höll varsin fackla. Jämte oss kom banderollen och bakom oss säkert 1000 personer som ville gå med. Ett helt körfält på vägen stängdes av för våran skull. Nere på vätterstranden satte vi våra facklor i vattenbrynet och sedan började vi släppa våra lyktor. Alla lyktorna steg upp och gick iväg mot Kinnarps. Så perfekt! Jag hörde någon säga " Nu står Stefan redo och plockar varenda en av dem". Efter att alla lyktor släppts åkte vi och åt lite och sedan åkte vi alla upp till hans grav igen och tände varsin lykta till. Det hade kommit till fler blommor, lyktor och klistermärken sedan det att jag och E varit där på förmiddagen.

Jag fick tyvärr aldrig träffa eller lära känna Stefan. Men jag har hört Edde, Tina, Malin, Andreas och många många fler berätta om honom vilket ger mig en blick av honom.

Jag kan inte riktigt beskriva känslan av att få vara delaktig i marschen. Att se så många vara där för honom.

Jag som aldrig brytt mig om hockey kände mig berörd! Men som jag skrev förra året, jag såg hur ledsna folk som kände honom var vilket gjorde mig ledsen med.

# 1 Stefan Liv. Alltid saknad, aldrig glömd!