Jag längtar så tills det är dags. Ja det kommer göra ont, det kommer vara jobbigt, det kommer ta tid men jag är så nyfiken på vad det är för en liten krabat som gömmer sig där inne! Om det är en liten kille eller tjej, vilken personlighet den kommer ha, hur stor den kommer vara och vem den kommer vara lik.
Allt är fixat här hemma, tror jag. Finns säkert något som vi glömt att fixa men det får vi väl ta och fixa efter förlossningen isåfall. Vi har det viktigaste, blöjor, säng, vagn, badbalja, babynest och kläder.
Går in i Pysens rum varje dag och tittar både på sängen och i garderoben och känner en sådan längtan. En längtan efter att få lägga Pysen i sängen för första gången, att få välja små söta outfits, att få sitta i fåtöljen i hörnet när jag ammar.
Kort sagt, jag känner mig så redo! Har lagt upp mina målbilder inför förlossningen och första tiden efter. Längtar så till jag får ha Pysen på mitt bröst, komma hem, gå promenader med vagnen och låta denna lilla krabat få träffa sin familj. För det är fler som längtar! Både far- och morföräldrar, faster, farbror, morbror och moster. Även kompisar såklart.
Inser dock att jag kommer ha världens panik när det väl är dags för förlossningen. Men kommer ha världens bästa sambo vid min sida som kommer stötta mig och hjälpa mig på alla sätt och vis. Detta gör att jag känner mig lugn.
Jag känner en sådan värme när Edde lägger handen på magen för att känna Pysens sparkar, när han pratar med Pysen och när han säger åt Pysen att snart komma ut för att vi längtar. Kunde inte ha en bättre pappa till Pysen.
Lilla Pysen, nu får du gärna komma vi är redo för dig och längtar efter dig!!
