Räcker aldrig till. Vill så mycket men har varken tiden eller orken till något.
Mår skit i mig själv just nu. Känns inte som jag i min egen kropp längre.
Känns som att jag har så mycket krav på mig att hinna med så mycket saker. Jobbet, hemmet, kompisar. Fokuserar jag på en av sakerna så fallerar de andra två. Hur jag än gör så räcker jag inte till.
Jag vill så jävla mycket, försöker göra allt men bara misslyckas och får skit för det. Har slutat att be om hjälp för det gör ingen nytta ändå. Går fortare om man gör det själv. Har en lång lista med saker som ska göras, lär slita ihjäl mig för att hinna allt men vad gör det. Mår ju ändå skit just nu.
Känns som att mina 9 lediga dagar kommer bli 9 fullbokade dagar med kaos. Men varför vara ledig och ta det lugnt? Finns ju alltid folk jag måste hjälpa, men vem hjälper mig när jag behöver det?
Undrar om det syns på mig hur dåligt jag faktiskt mår? Hur stressad jag är? Hur mitt ångesttak är sprängt sedan länge? Antagligen inte då ingen säger något. Eller ser folk men skiter i det?
När jag inte orkar eller hinner antar jag att jag ses som självupptagen och självisk. Och det är jag inte och jag vill inte vara det heller! Men har man ett berg med saker som måste göras som man ser VARJE dag så tappar man till slut sugen till allt. När man ber om hjälp men ingenting händer. När man alltid räknas med att ställa upp för andra. När man alltid ska lösa saker. Man får ingen respons när man gjort sakerna men gör man dem inte blir det ett jäkla liv.
Slutade be om hjälp med saker för längesedan, varför be om hjälp när man ändå inte får någon? Varför ska jag behöva ligga på och tjata som tusan när folk som vill ha hjälp av mig ska ha hjälp på 3 sek. Förstår inte logiken.
Snart är måttet rågat. Då kommer jag skita i allt, eller nej vem försöker jag lura? Jag kör hellre mig själv helt i botten för att göra andra nöjda. Men när jag ligger där helt slutkörd på botten, vem finns för mig där då?
