Den sista tiden har jag tänkt tillbaka på hur jag var och mådde när jag var yngre. Eller ja tankarna väcktes efter julbordet med jobbet när jag träffade en barndomskompis mamma som berättade att hon följde min blogg när jag mådde som sämst. Var kul att höra att hon gillade att läsa vad jag skrev.
När jag tänker tillbaka så har jag nog nästan haft problem med magen i hela mitt liv egentligen. Jag minns att jag flera gånger mått illa och haft en bubblig mage i perioder. Jag tror jag var 9år första gången jag slutade äta för att jag hade ont i magen och mådde illa. Det varade i en vecka.
Under högstadiet kände jag inte av det så mycket mer än att jag kunde ha ont i magen i perioder. Vilket jag då trodde var normalt.
Men som Berit sa, i högstadiet hade jag lite tonårshull. Idag har det
omdirigerat sig och jag har fått höfter, lår, rumpa och bröst. Man
ändras i kroppen när man blir äldre, man ser inte exakt likadan ut i hela sitt liv! Hon trodde även att jag börjat må så mycket bättre och lagt på mig i vikt för att jag träffat den rätte för mig.
I gymnasiet kom mina sluta äta perioder allt oftare och jag gick faktiskt till skolsköterskan för att jag trodde jag hade anorexia. Jag mådde allt oftare illa och hade ont i magen. I samma veva fick Lina sin Ulcerös Colit. Aldrig kunde jag tro då att mina problem skulle vara precis som hennes och lika jobbiga och smärtsamma. När jag var som sämst och fick min diagnos var Lina mitt stora stöd, hon visste vad jag gick igenom och kom med massa bra tips på saker som jag kunde tänka på.
Jag har som mest i mitt 23åriga liv vägt 59kg. Det gjorde jag under en period i gymnasiet. Idag ligger jag på stadiga 56-57kg. En drömvikt för många. En plåga i perioder för mig. Min kropp vill väga mer, för om det kommer ett skov finns det lite och ta på och viktraset blir inte så stort. Mitt huvud vill inget annat än att gå ner. Mitt huvud vill väga 50kg som jag gjorde när jag var som sjukast och mådde som sämst. Jag kände mig så snygg då. Folk kastade blickar efter mig. Kanske inte för att jag var sådär dundersnygg utan för att jag var så jäkla smal.
För någon månad sedan fick jag ett råd av Michaela. Att prata med en psykolog om vad som händer i mitt huvud, vad som väcker dom där tankarna. Edde tycker det är en bra idé. Han vill inte ha ett benrangel på 50kg utan den lite kurvigare kropp som jag har idag.
Mitt nyårslöfte för nästa år är att jag ska ta bättre hand om mig själv. Jag ska byta läkare till en här på Ryhov, jag ska motionera mer, jag ska slappna av och njuta när jag är ledig och inte stressa så mycket. När jag säger att jag ska motionera mer menar jag att jag ska träna för att det är kul, inte för att jag måste! Det ska inte bli ett tvång som spär på mina jobbiga tankar om att jag "måste" gå ner i vikt.
